Första dagen

Jaha då var man på sin ordinarie plats i verklogheten igen, Thomasgymnasiet. Både skönt och skrämmande att man efter tre veckors frånvaro kommer in i ekorrhjulet på mindra än en dag. Det säger väl det mesta om, åtminstone mig, som vanemänniska/vanedjur.

Dagen förlöpte utan vidare incidenter. Vid veckoplaneringen var några av kollegorna sjuka och planeringen blev därför lite chansartad men förhoppningsvis blev det inga katastrofer inplanerade.

Enligt personalen på expeditionen märkes det i alla fall att vi var tillbaka, mindre jakt på vikarier var det dom menade. Det är alltid skönt att veta att man gör någon nytta och att det märks när man är borta.

Den mest uppseendeväckande händelse idag var annars att tidningen, som innan vår resa inte hade plats för ett reportage, gärna ville träffa oss och skriva om vårt spännande äventyr som nu helt plötsligt var av allmänt intresse. Synd bara att allmenheten i Strängnäs inte får veta hur vi alla som var med på resan har påverkats av alla intryck vi fått och vilka avtryck dessa kommer att lämna inom oss alla. Allas vår Bosse hade nog uttryck det som att vi kunde förklara vad som tagit sig från skallben till bröstben.

För er som ännu inte helt tröttnar på Bangladesh läste jag i söndagens SvD en intressant artikel om Taslima Nasrin, författarinnna född i Bangladesh, numer svensk medborgare, boende i Kolkata, omplacerad av indiska myndigheter till ett "safe-house" i Dehli, med ett visum som går ut någon av de närmsta dagarna vilket gör att hon blir strandsatt i Indien och om hon reser ut inte kommer att kunna komma tillbaka till och det är där hon vill stanna. Hennes författarskap präglas av att beskriva de ojämlikheter som finns inom det bengaliska och muslimska samhället i östra Indien och Bangladesh. Lite info om henne finns även på wikipedia.

Det var allt för idag!

Lev väl!