En tisdag, vilken som helst.

Så har det hela börjar på riktigt igen. Idag blev jag irriterad och arg på en del i en klass för att de inte tyckt att de haft lektioner för där fanns ingen lärare. Men vad har ni gjort all tid då? frågade jag. Varit hemma och sovit, var det någon som svarade. Inte konstigt att ni ligger efter planeringen då, inte bara dåliga instruktiner. Vad kan man som lärare kräva av barn på 18-19 år? Att de ska jobba på sin arbetstid, är det för mycket?

Efter ett par veckor yckligt befriad från den inhemska debatten är man nu tillbaka i vardagen och råkar snubbla över förslaget att anhöriginvandringen ska stoppas för att se till att fler invandrare börjar jobba när de kommit hit. Jag tror de flesta av flyktingarna som kommer hit vill göra rätt för sig d.v.s. jobba, betala skatt, lära sig svenska etc. Många argument har hörts i debatten men ingen vad jag vet har ännu uppmärksammat den stora oviljan som finns bland svenska näringsidkare att anställa människor med utländsk bakgrund. Detta ämne brukar poppa upp i debatten då och då men nu hörs inget. Som sagt har jag missat några veckor av svenska utveckling men det lär väl knappast ha blivit så att det svenska näringslivet skriker efter utlandsföd arbetskraft. Så mycket kan inte ha hänt på 3 veckor, tyvärr.

Nå väl nu är det dags att ta del av den mycket spännade mixstaffeten i skidskytte VM, ett Vm-guld är ju alltid ett Vm-guld.

Må väl!